haunted

Kom nyss hem från en malmödag. Låg på stranden med amanda & anton. Lekte "ett skepp kommer lastat med prins daniel och david hasselhof". Badade. Åt sallad och rökte en marlboro. Sen klippte amanda mig på deras balkong, jag tittade på när hon åt och gick sedan till södervärn.
Att vara på möllan är som att inte vara kvar i svenneland längre. Det är som att vandra i landet som inte är ett land; där nationaliteten är upplöst och alla människor relaterar till varandra utifrån andra parametrar. Alla trängs med parkerna, konsten, frukten utanför affärerna, de billiga ciggen, ölen på metro, kulturen, det slitna och det uppenbara. Möllan är tillflykten från ett uppskruvat lund med dåliga dressmanbyxor och rixfmmusikfester. Men möllan är använt och minerat. Möllan är riskabelt och dödsfarligt; för han finns överallt. Han finns i rökrutan utanför baren där vi först möttes. Han springer över vägen hållandes min hand. Han finns på gatorna innan södervärn. Han finns i trappuppgången där vi först kysstes. Han finns på bussen mot lund; han sitter bredvid mig och spår min hand. Han kysser den; han håller den varm. Därför är det alltid betryggande att åka från möllanland tillbaka till lund. Tillbaka till gatorna som jag inte vandrat på med honom. Till områden han inte känner till eller rört sig i. Till lägenheten han aldrig besökte.